Ett fint möte och att vara den jag är

I fredags blev jag intervjuad av tre tjejer som går på gymnasiet och gör ett projektarbete om hållbar livsstil. De var på besök i Berlin med sin skolklass, och vi gick till mitt favorit raw-café och drack superfoodchokladsmoothies i solen. Det var så himla inspirerande att träffa folk i 17/18-årsåldern som redan är så medvetna om hälsa och miljö. Wow! Och så kul att bloggen kan leda till att jag får träffa så trevliga människor.

En sak har jag tänkt på en del såhär i efterhand. Jag fick frågan om vad som hade varit svårast med att förändra min livsstil. Och jag svarade att det definitivt är det sociala. Jag tycker inte att det är så jättesvårt att förändra mina vanor, speciellt inte om det är till något som jag uppenbart mår bättre av. Men det här med att dricka sin konstiga gröna smoothie när andra undrar vad det är, eller att bli bjuden på pasta som man inte alls vill äta, det tycker jag är jobbigt. Eller vara på besök hos någon som undrar varför man använder en brun örttandkräm. Att stå upp för det jag tycker, att stå för min livsstil.

Men samtidigt, när jag hörde mig själv prata, så tänkte jag ”det här är ju min obekväma känsla som jag skapar.” Tänk om jag bara slutade vara obekväm med det. Det behöver ju inte vara så gravallvarligt. Egentligen skulle det vara lätt att säga ”det här är en smotthie med banan, äpple och persilja. Jag tycker att det är gott.” eller ”oj, jag kan tyvärr inte äta pasta, för min mage går bananas, men om du har en frukt så kan jag äta den istället.” Det finns ju alltid en lösning. Jag vill vara den jag är, och leva på det sätt som jag tycker är bäst för mig och för världen, i alla situationer, tillsammans med alla människor. Ni vet, det kända Gandhi-citatet:

Happiness is when what you think, what you say, and what you do are in harmony.

Det är dags för en förändring.
Det roliga är att igår var jag på ett möte med en musiker som jag just börjat jobba med. Han är sådär amerikanskt supertrevlig på ett bra sätt. Och då började vi prata om deodoranter, och jag berättade om att jag använder kokosolja. Ett poäng till mig! Senare på kvällen efter föreställningen var vi några stycken som gick ut och åt. När vi skulle beställa dricka och någon frågade om han ville ha öl, sa han, ”nej, jag dricker inte alkohol”. Bara sådär. Inget mer med det. Helt normalt. Det var så fint att jag fick ett exempel på hur enkelt det kan vara, om man bara gör det enkelt.

Så jag antar att universum redan har börjat svara på min önskan. Det här kommer att gå bra!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s