Alexanderteknik

Jag tänkte berätta lite om vad Alexanderteknik är för något. Jag utbildar mig i Alexanderteknik sedan ett år tillbaka. Utbildningen är på halvtid och håller på i tre och ett halvt år.
Kortfattat kan man säga att det är en pedagogisk metod för att få ökad kroppskännedom genom upptäcka och förändra vanemässiga rörelsemönster för att kunna använda kroppen mer effektivt.
På ren svenska skulle man också kunna säga att man över sig i att få en bättre kroppshållning, även om det inte är något som ”hålls” i en viss position, utan något högst rörligt och levande.

Alexanderteknik används ofta av musiker, skådespelare och dansare för att förbättra och förfina sitt verktyg – kroppen, men även vid skador för att lära sig att använda sin kropp på ett bättre sätt.

För mig har det totalt förändrat hur jag använder min kropp, och också mitt sätt att tänka och vara. Det är ett väldigt detaljerat arbete, man kan säga att det är ett sätt att upptäcka sig själv, genom kroppen, men med en effekt på hela medvetandet. Jag skulle beskriva känslan efter en lektion som att man svävar på moln i fysisk bemärkelse. Kroppen känns lätt, fast grundad på samma gång. Varje rörelse kan utföras med lätthet. Man känner att det finns mer utrymme i varje led i kroppen.

Jag gör ofta paralellen till meditation – genom att observera sig själv kan man komma närmre den man verkligen är, sitt sanna jag. Precis som att vi har massa tankar och föreställningar som hindrar oss från att vara de vi är, har vi också fysiska vanemässiga mönster som hindrar oss från att vara i kontakt med vår sanna natur…

Tekniken utgår ifrån förhållandet mellan rygg-nacke-huvud, eftersom ryggraden anses utgöra primärkontrollen av kroppen. När denna relation är optimal kallar Alexander det för ”position of physical advantage”, alltså är det en fördelaktig position (trots att det inte är någon fasthållen position) där man skapar plats mellan ryggkotorna så att kroppen helt enkelt kan röra sig mer fritt.

Vem var då denna F M Alexander? Jo, han var en man som föddes 1869 på ön Tasmanien utanför Australien. Han var skådespelare och reciterade ofta Shakespearetexter. Efter bara några få år som skådespelare fick han väldiga problem med rösten, så illa att han tappade rösten helt i perioder. Han uppsökte en rad olika läkare, men det blev inte bättre. Det enda som hjälpte var när han vilade från skådespeleriet, men så snart han försökte sig på att recitera en text kom problemen tillbaka omedelbart. Detta ledde till att han började tänka: eftersom problemen dyker upp varje gång jag reciterar texter, och försvinner varje gång jag vilar rösten, så måste det vara något jag gör när jag pratar som är orsaken till mina problem. Och detta är hela grundtanken i tekniken, om vi har problem beror det på hur vi vanemässigt använder vår kropp. Till exempel om du har ont i nacken beror det sannolikt på att du spänner nacken onödigt mycket när du rör dina armar, eller att du kollapsar i ryggen och låter nackmusklerna hålla upp huvudets vikt när du sitter framför datorn etc. Därför fungerar oftast inte metoder som massage eller kiropraktik i längden mot långvariga ryggproblem t ex. För om du masserar muskler, eller knäcker kotor så ger det lättnad för stunden (vilket självklart har ett stort värde det också) men om du sedan går hem och fortsätter använda din kropp på samma sätt som förut, vilket var hela orsaken bakom problemet/smärtan, är det väldigt sannolikt att samma smärta kommer tillbaka.
(Inget ont om massage eller kiropraktik, de fyller sin funktion, men en annan än att förändra vanemässiga beteenden)

Tillbaka till Alexander… så han började observera vad som hände i kroppen när han pratade. Och han experimenterade under flera år med olika sätt att hålla huvudet. Han kom fram till att om huvudet har en riktning som är fram och upp (till skillnad från bakåt och nedåt, då man pressar samman ryggkotorna) har man en väldigt bra utgångspunkt för att göra vad man nu vill göra – recitera en text, sjunga, sopa golvet, plocka upp något från marken eller vad det nu kan vara. Det är lite svårt att förklara i detalj, men ni kan se här hur han såg ut senare i livet, efter att ha arbetat med tekniken i många år:

Han beskriver hur han utvecklade tekniken i boken ”The use of the self”, som jag kan rekommendera om man vill veta mer.

Det finns så många aspekter av Alexanderteknik, det kommer nog fler inlägg. Fråga på om ni undrar något!


6 kommentarer on “Alexanderteknik”

  1. Milea skriver:

    Intressant!!

    Och jag kan inte låta bli att tänka att du nog kommer få en dimension till på det här genom Vipassana – för är det nåt man gör då är det att känna hur saker känns i kroppen.

    • Ja, det är också en av anledningarna till att jag vill göra vipassanakursen, för jag tror att det kan hjälpa mig med en del aspekter i alexandertekniken – och jag är säker på att alexandertekniken kommer att hjälpa mig när jag ska meditera 10 timmar om dagen. Oj, så spännande.

  2. harmoniamaria skriver:

    Spännande!! Finns så mycket att lära sig!

  3. Amanda skriver:

    Låter jätte bra. Själv har jag provat på feldenkreis, är det något liknande?
    Tack för en underbart trevlig blogg förresten. Är ständigt inne och kollar efter dina senaste inlägg.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s