Alkohol

Jag började väl dricka alkohol någon gång i 16 – årsåldern. Då var det ju jättespännande och roligt. Men de senaste två åren har min alkoholkonsumtion stadigt minskat och den är nu nere på ungefär noll. Det är inte så att jag har bestämt mig för att inte dricka, det har bara gradvis blivit så att jag har druckit mindre och mindre.

När jag gick på dansskolan i Köpenhamn drack jag aldrig på vardagarna (funkar inte när man ska vara fysiskt aktiv), men däremot festade vi ganska rejält på helgerna i perioder. Det var ett sätt att varva ner och hantera den höga psykiska press och fysiska påfrestning det innebar att gå i skolan, kan jag tänka nu i efterhand.

Sedan när jag slutade skolan gick jag från en väldigt strukturerad tillvaro till en helt flytande sådan. Jag flyttade ihop med min pojkvän som är musiker, och vi hade många musikervänner. Ni kan ju kanske föreställa er hur en jazzmusikers vardag ser ut. Jag har aldrig druckit stora mängder, eftersom jag är otroligt lättpåverkad. (Minns hur jag brukade fniss-viska i min kompis öra ”Jag känner mig yyyyr!” efter en halv folköl på våra tonårsfester) Men när alla man umgås med är frilansande konstnärer och alltid är uppe halva nätterna blir det många sena middagar med vin.

Jag kände aldrig att jag mådde dåligt av att dricka alkohol, men inte heller att jag gillade det jättemycket. Det var mer en social grej. Inget jag reflekterade över att jag gjorde.

Sen flyttade vi till Berlin, och här är det ju totalt accepterat att göra vad man vill när man vill eftersom halva befolkningen är frilansande konstnärer/arbetslösa/diverse slags flanörer. Man kan göra varje dag till en lördag om man vill. Och varje dagen efter till en söndag, och äta brunch till kl fyra-fem på de flesta caféer. Fast just brunchen har jag upptäckt funkar alldeles utmärkt utan att föregås av en blöt kväll, hehe.

Meeen sen kom då den stora förändringen när både jag och min pojkvän lade om vår kost, började äta rawfood och bli mer medvetna om saker och ting. Då drack jag ingen alkohol på ett tag.
Jag tror att det var då jag upptäckte att det faktiskt går att tacka nej till det där vinglaset, fastän man är på middag hos någon. Jag hade liksom aldrig riktigt tänkt på det förut. Och det ledde till att jag insåg att jag faktiskt inte gillar alkohol särskilt mycket. Inte smaken, och inte effekten heller. Gillar framför allt inte segheten morgonen efter, även om det bara är ett glas man druckit. Morgonen är min absoluta favoritstund på dagen, då vill jag vara klar i skallen.

Det är häftigt att upptäcka att man gör vissa saker av gammal vana, och inse att man inte alls har något behov av att göra dem. Speciellt när det kommer till alkohol, som faktiskt är ett gift. (Det där med att ett glas rött om dagen skulle vara nyttigt, tjo, det tror inte jag på i alla fall. Läste något i somras att de där studierna ändå var falska.)

Jag tycker också att det kan vara ett intressant socialt experiment med mig själv att vara på en fest, konsert eller en bar och inte hålla något i handen. Bara vara jag. Så löjligt egentligen, varför känner vi oss trygga av att klamra oss fast vid det där ölglaset? Snacka om bräcklig trygghet. Jag har blivit väldigt bra på att känna mig bekväm utan ett glas, utan en cigarett.

Nu drack jag lite lite vin i går kväll, men innan dess vet jag faktiskt inte när jag drack senast. Det var flera månader sedan.

Jag arbetar med en ljudkonstnär som inte dricker alkohol (tror han har haft problem med det i sitt förflutna). Vi kan lätt bestämma oss för att repa en söndag klockan 10, och han kommer i tid, ser ut som mer levande än död och inte tvärt om (vilket skulle vara fallet för typ alla andra musiker jag jobbar med), och är alert och helt normal. Det är så jäkla schysst! Älskar att jobba med såna människor! Och så kan vi skåla i bubbelvatten med citronskivor i på premiärfesten.
Det har slagit mig flera gånger hur fräsch han verkar jämfört med de flesta andra i hans ålder (42) och med hans yrke.

Så i stället för att gå ut i Berlinnatten och supa sitter jag här på min kammare en fredagkväll och skriver om min nyktra tillvaro. Party va?

En annan sak jag insett är att jag inte gillar fester så himla mycket. Jag gillar bäst att träffa en eller ett par goda vänner och prata om djupa saker och klura ut meningen med livet. Är inte så intresserad av smalltalk. Typ såhär: en femtimmars dans- buddhism- och livetdiskussion med min koreanska, kloka vän över en pumpasoppa och några koppar örtte toppar lätt min lista.

Jag är ingen absolutist. Snarare tvärt om. Alla beslut ska kunna omvärderas när som helst, och vem vet, en dag kanske jag får lust att börja dricka igen. Men just nu känner jag mig lycklig över att ha upptäckt och utplånat en meningslös vana och blivit mer sann mot mig själv. Det är fint.


7 kommentarer on “Alkohol”

  1. Milea skriver:

    Jag har gjort samma resa för ca ett år sen – det enda jobbiga är att det tydligen är himla jobbigt för alla andra när jag sitter nykter.

    • Ja, jag misstänker att det är mycket starkare reaktioner från andra människor i de nordiska länderna än i övriga världen… Här i Berlin har jag faktiskt inte upplevt att någon har reagerat över huvud taget. Killen som jag skrev om i inlägget, arbetade i Finland ett tag, och han berättade att folk där blev otroligt misstänksamma mot honom när han gjorde klart att han inte dricker alkohol. De fortsatte bjuda honom på sprit efter att han sagt nej till vin och öl, samt förklarat att han inte dricker någon alkohol. De där människorna som har problem med andras nykterhet – de kanske blir mindre och mindre intressanta att umgås med när man med tiden hittar mer likasinnade.
      Förresten – idag har jag läst om hsp och ja, såklart är jag ett solklart fall🙂 Mycket intressant, och lättnadsgivande läsning.

  2. valere skriver:

    Åh, vad jag känner igen mig i det där. Insåg också för några år sedan att jag ju faktiskt inte ens tycker om alkohol! Och visst är det härligt att vakna pigg och fräsch på morgonen i stället för att slösa bort halva dagen med att må dåligt!🙂

    Jag är förresten också HSP, så jag hoppas på ett inlägg från dig med dina reflektioner om detta framöver.🙂

    • Det kanske är fler än man tror som inte är så intresserade av att dricka alkohol, det är bara inte så många som pratar om det… Fram för fräscha helgmorgnar!
      Det kommer garanterat mer om HSP, ska bara smälta allt en smula. Så mycket intressant information!
      Ha en fin dag!

  3. Camila skriver:

    Jag är i ungefär samma stadie. Dricker i princip aldrig, jag vet inte när jag var på systemet senast.
    Jag trivs helt enkelt inte med att dricka alkohol. Har en period i min ungdom varit nära att bli alkoholist, jag drack varje dag under ett års tid, men slutade då jag träffade barnets far. Idag tycker jag bara att Jack Daniels är gott, resten kan jag vara utan.

    • Intressant att höra att det är fler som känner igen sig. Hu, whiskey har jag aldrig lärt mig dricka!🙂 Fast jag har försökt, för det ser ju så mysigt och sofistikerat ut… men det blir nog inget med det i framtiden heller.

      • Camila skriver:

        Visst är det🙂 Ofta så får jag lite sneda blickar när jag säger att jag inte vill ha och jobbiga frågor, så då kan jag stå med en whisky en hel kväll, den blir ju inte avslagen😉 Jag lärde mig dricka whisky en gång när jag var sjuk, hade sån hosta och halsont. Pappa kom med whisky och det blandade jag med varmt te, mjölk och honung. Jag tror faktiskt jag var lite onykter hela veckan.. Men efter det sen, så blev jag lite hoooked och framför allt JD. Men det blir inte mycket åt gången.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s