HSP

Highly Sensitive Person. Har ni hört uttrycket förut? På svenska kan man säga högkänslig. Detta är en benämning på de personer (ca 20% av befolkningen) som har ett känsligare nervsystem än de flesta andra. Det handlar alltså inte om en diagnos, utan bara om att dessa personer skiljer ut sig genom att vara extra känsliga för t ex lukter, ljud, ljus, beröring och andra människors sinnesstämningar. Dessa högkänsliga personer är väldigt bra på att sätta sig in i andras känslor och leva sig in i konstnärliga upplevelser, t ex film, musik eller annan konst. De högkänsliga har ett väldigt tunt filter, det vill säga de lägger märke till detaljer som går andra förbi.

Elaine Aron, psykolog, som var den första att använda begreppet HSP, berättar i en artikel i DN:

Högkänsliga har inte utrustats med bättre näsor, skarpare syn eller bättre hörsel. Däremot har de en lägre tröskel för att ta in olika slags sinnesintryck och deras hjärnor bearbetar informationen på ett djupare sätt, säger Elaine Aron, som brukar likna högkänsligheten vid de sorteringsmaskiner som används för att dela in nyskördade apelsiner eller annan frukt efter storlek och vikt.

– Om de flesta människor delar in apelsinerna i fem olika fack, använder en högkänslig person kanske 25 fack. Att sortera all information så noggrant tar mycket psykisk kraft och får den högkänslige inte tillräckligt mycket tid för återhämtning är risken för ohälsa stor. Men det kan också vara fantastiskt att uppleva till­varon så nyansrik. Många har till exempel starka natur- och konstupplevelser, säger hon.

Som ni kanske kan lista ut är jag en av dessa högkänsliga. Jag började läsa om detta i helgen, och det har varit en enda lång aha-upplevelse. Det känns som att jag plötsligt kan förstå mig själv på ett helt annat sätt. Jag kan se tillbaka på smärtsamma upplevelser i mitt liv och få en förklaring. Det finns saker jag alltid undrat över, som nu har fått svar. Några exempel: Jag har undrat varför jag alltid verkar ta saker på så stort allvar. Varför jag inte klarar av att se våld på film. Varför jag gråter så lätt, till synes nästan utan anledning. Varför jag har varit så enormt känslig för kritik. Varför jag tycker att det är så obehagligt när folk höjer rösten (fastän de inte är arga). Varför jag måste återhämta mig så länge efter fysiskt och psykiskt ansträngande upplevelser, även om upplevelserna varit genomgående positiva. Varför jag verkar ha så stort sömn- och vilobehov.

Ja, listan kan göras lång. Alla dessa saker som tycks ”rinna av” de flesta andra människor verkar få fäste i mig.

Jag har tagit väldigt illa vid mig när jag fått höra att jag är för känslig, att jag måste skärpa till mig, främst när jag var barn och senare i dansskolan. Hur kan man sluta känna det man känner liksom? Om man försöker spjärna emot blir det ju bara värre. Nu förstår jag att det bara handlade om att de som sa de sakerna helt enkelt inte förstod hur jag fungerade, för att de själva var annorlunda. Eller så kanske de också var känsliga, men aldrig kunnat acceptera det hos sig själva, och blev därför provocerade av min känslighet.

Samtidigt så finns det andra effekter av att vara högkänslig som jag har enorm glädje av: Jag lär mig saker snabbt som tusan. Jag kan hur lätt som helst känna in relationerna mellan människor i sociala sammanhang. Jag kan förstå andra och sätta mig in i hur de tänker. Jag är flexibel. Jag lägger märke till så fina saker: ett litet barn som ler, en hund i en rolig hundtröja, en liten fågel på en trädstam, allt sånt som gör mig så glad. Jag kan njuta av detaljer som en mjuk stolsdyna på ett café, nakna vinterträdgrenar, en len kastanj som jag har i jackfickan och känner på då och då. Jag är ganska ointresserad av småprat, men älskar djupa diskussioner om livets mening, och har lätt för att öppna mig för andra när jag känner mig trygg. Jag älskar och lever mig in i konst, dans, musik, filmer, böcker! Det trodde jag alla gjorde, men kanske är det så att jag kan njuta exceptionellt mycket, vad vet jag.

Nu förstår jag att det finns fler som är som jag. Det visste jag ju redan. Men ändå.

Att vara en högkänslig person är varken bra eller dåligt, det bara är. Precis som med allt här i livet så kan man bestämma sig för vad man vill fokusera på. Jag kan ju välja om jag vill gå en promenad och titta på roliga berlinhundar eller kolla på en läskig film. Jag kan välja att tycka att jag är larvig och överkänslig, eller så kan jag välja att vara tacksam för att jag har ett så rikt liv genom alla de upplevelser jag upplever så starkt.

Saker som hjälper mig att kunna njuta av att vara som jag är:

– Jag ser till att få tillräckligt mycket sömn och vila. Inte i förhållande till hur mycket andra personer sover eller vilar, utan i förhållande till mina behov.

– Jag fokuserar på de aktiviteter och de människor jag verkligen älskar, så får jag bättre kvalitet på det jag väljer att fylla mitt liv med. Jag behöver alltså inte springa runt och träffa alla människor och vara överallt, jag föredrar färre aktiviteter och mer kvalitet.

– Jag tar hand om min kropp. Det är viktigt att jag äter bra och tar hand om min hälsa. Det blir extra viktigt eftersom jag är extra känslig mot alkohol, kaffe, socker osv.

– Jag är glad för att vara den jag är. Jag förvaltar det fina med min personlighet i mina yrken.

Nu när jag läst runt mycket på nätet om högkänsliga, så har jag märkt att mycket av diskussionerna handlar om att de känsliga måste få förståelse av andra. Men jag skulle vilja vända på det hela och säga att jag, som känslig, nu kan förstå de som inte är det. De som inte upplever saker så starkt som jag. Det är inte för att de inte bryr sig, utan för att det helt enkelt inte registrerar det som händer på samma sätt. Det tycker jag är enormt viktigt.

En annan sak jag har märkt i kommentarer till artiklar och i forum är att de högkänsliga gärna tar på sig offerkoftan. Det behöver man inte. Alla människor, vare sig man är högkänslig eller inte, har fullkomlig makt över sina liv. Kanske att man som högkänslig får göra val som är mindre konventionella för att kunna hantera dagens informationssamhälle utan att bli överstimulerade och utmattade. Med lite kreativitet (vilket ju är de högkänsligas specialitet!) kan alla skapa sina liv utifrån sina behov, så länge utgångspunkten är att det är mitt liv som är till för mig.

Det slår mig nu varför jag fullkomligen älskade att gå på dagis: Lugn miljö, massa mjuka kuddar och sånt, vara ute i skogen mycket, pyssla, pyssla och pyssla (mamma brukar alltid berätta hur jag massproducerade pärlplattor och flörtkulefigurer). Ingen press på att vara bra, bara vara kreativ och leka, mysa, högläsning, vilostund. Hmmm… ett affärskoncept? Vuxendagis för högkänsliga.

Här är ett test ni kan göra för att ta reda på om ni är högkänsliga:

http://www.sensitiv-hsp.se/hsp-test/


18 kommentarer on “HSP”

  1. valere skriver:

    Intressanta reflektioner! Jag gillar det du skriver om att använda insikten om att vara HSP till att förstå andra, det är absolut någonting jag ska försöka tänka på, i stället för att hela tiden kämpa för att försöka få andra att förstå mig. För egen del har nog det svåraste med att vara HSP varit att vara både känslig med samtidigt ha en inre styrka. Tidigare kunde jag aldrig förstå varför människor ofta sa till mig att jag är så stark, och när det gick upp för mig att så faktiskt är fallet blev det väldigt förvirrande för mig och svårt att förstå hur det kunde gå ihop. Om det är någon mer som känner igen sig i det kan jag varmt rekommendera boken ”Drunkna inte i dina känslor” av Maggan Hägglund och Doris Dahlin, som ger lite konkreta råd hur man bäst kan lära sig att hantera detta.

    • Hej!
      Ja, jag tror att vi som är HSP kan bli sårade av att andra verkar så känslokalla i våra ögon. Jag tror att det är en väldigt fin devis för allt i livet: att försöka förstå andra i stället för att försöka få dem att förstå en själv. Tack så väldigt mycket för boktipset! Jag har funderat på att köpa någon bok om hsp, men inte kollat upp vilken. Så det blir nog den du tipsar om. Jag känner igen mig i det där, jag kan vara väldigt stark, självständig och social och stå för vad jag tycker och så. Samtidigt som jag ibland måste få dra mig undan och kan bli jättestressad av nästan ingenting. Kommer nog skriva mer om detta. Kul att ha en hsp-kompis🙂 Kram!

  2. Maria skriver:

    Oj .. kändes som om jag läste om mig själv!! Hade inte en aning om detta, men det stämmer verkligen in på mig & även min äldsta dotter. Måste läsa in mig lite mer.
    Skönt att kunna sätta ord på saker, och få lite mer förståelse till varför man funkar som man gör!
    Tack för upplysningen!!🙂

  3. Anna skriver:

    Läste en artikel om det i SvD, kände helt igen mig. Så skönt att läsa om andra, tack.

  4. Jessica skriver:

    Hej Stina!
    Hittade hit efter din kommentar på min blogg. Jag har kikat lite på din och har funderingar kring Alexanderteknik. Finns det någon duktig utövare i Göteborgstrakten som du kan rekommendera? Diskuterar ni något om spänningar och dess påverkan på vår syn inom Alexanderteknik?
    mvh
    Jessica

    • Hej Jessica, Vad kul att du kommenterar, jag sitter fortfarande och läser mig igenom din blogg, det är väldigt spännande🙂 Tog en paus för att kika in här, och så dök du upp här också, hehe.
      Jag har sökt på nätet efter Alexanderlärare i Sverige en gång, och jag vet att det finns några stycken i Gbg. Men jag har inte träffat dem eller hört några rekommendationer, så kan tyvärr inte rekommendera någon.
      Jo, vi pratar väl en del om syn, men jag vet inte helt på vilket sätt du menar. Menar du synfel som närsynthet och så, eller mer allmänt hur man använder ögonen/synen? Men man kan säga att alla vanor vi har när vi gör det ena eller det andra (som t ex att spänna sig när man vill koncentrera sig och läsa något) kan man använda sig av Alexanderteknik för att upptäcka och öva bort.

      • Jessica skriver:

        Hej igen! =)
        Tror att vi är ganska lika du och jag. Man känner sig lite annorlunda i världen. Dock tycker jag att fler och fler blir annorlunda, eller är det i själva verket så att vi närmar oss våra sanna jag? Jag tror faktiskt på det sistnämnda =)
        Exakt så med närsyntheten. Jag har bestämt mig för att öva bort min närsynthet och efter vad jag förstått bär man ofta på spänningar. Ett avslappnat öga ser perfekt. Jag skall kolla upp listan du skickade! Tack så mycket!

      • Jag tror också att fler och fler öppnar upp till sitt inre, och därmed också till andra människor att få se deras sanna jag. Kanske blir känslighet inte så tabu längre i samhället när vi vågar vara öppna omkring den.
        Åh, intressant, jag är nämligen också närsynt!! Använder kontaktlinser. Nu minns jag att det finns en bok om detta… jag ska fråga min lärare i skolan i morgon vad den heter. Återkommer! God natt🙂

    • Här är en lista över AT-lärare i Sverige:
      http://www.at-sverige.se/
      Tre stycken i gbg🙂

  5. Amanda skriver:

    Mycket fin artikel som du skrev! Måste säga att det kändes träffsäkert. Men även om man vet om att man är så pass känslig och att det inte är något negativt så var det bra det du skrev att vi inte heller ska döma andra som inte är det. Jag kan känna mig frustrerad över att folk inte lägger märke/njuter/reflekterar över lika många ”detaljer” som jag gör.. Men som den känsliga person (empatisk som man vill vara) handlar det om att förstå – förstå att de inte är lika känsliga (tack och lov att vi är olika) som just jag!

    Tack för att du belyste detta ämne🙂

    • Ja, jag känner igen den frustrationen, men det känns lättare nu när jag inser att vi helt enkelt uppfattar världen helt olika. Jag tror det viktigaste med detta ämne är att vi kan göra vårt bästa att förstå andra människor, var de än ligger på ”känsloskalan”…Tack för din kommentar🙂

  6. Linnéa skriver:

    Oj, vad din blogg är inspirerande!
    Jag är mest vata enligt ayurveda och när jag läste detta blogg inlägg fick jag också den där berömda ”ahaaa”-upplevelsen!
    Tack för det, kommer följa din blogg framöver. Varm hälsning från Danmark

  7. Sabina skriver:

    Hej Stina,
    snubblade över din blogg på jakt efter tips om att grodda bovete🙂 Fastnade direkt! En otroligt intressant, välskriven och fin blogg. Så mycket som jag själv håller på med på ett eller annat sätt och så mycket inspriation! Ja, detta tänkte jag skriva redan innan jag läste inlägget om HSP.. Wow, det var verkligen att se sig själv i en spegel! Jag gjorde testet, men det hade inte behövts.. Alltid lika spännande att lära sig mer om sig sjäv.
    Jag är precis på väg att bryta med mitt nuvarande liv och flytta upp i bergen för att skriva (bl.a. en blogg) och din blogg tar jag definitivt med som inspiration. Tusen tack för att du är så öppen och generös!
    Kramar från Sabina

    • Hej Sabina🙂
      Tack för din fina kommentar! Ja, det var verkligen en ögonöppnare för mig också att läsa om HSP. Oj, vad spännande det låter att flytta upp i bergen och skriva! Skicka gärna länken till din blogg när du börjat. Önskar dig all lycka med flytten! Kram!

  8. Johanna skriver:

    Känner igen mig, det är så underligt och logiskt… det är som att läsa om man själv hade skrivit det… Tack…!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s