Hur man blir fri från lidande

”Acceptera din känslor!” – hur ofta har man inte hört det? Det låter ju så bra och riktigt. Men hur sjutton gör man? Man kanske tänker ”Jaja, jag accepterar, jag accepterar… bara den jävla skitkänslan försvinner snart!” Det kallas att låtsasacceptera. Och det hjälper inte (jag har provat).
Och så har man ju hört det där med att man ska iaktta känslan. Men när jag försöker iaktta min ilska blir jag ju bara mer arg. Hur går det ihop?

Det Buddha insåg var att alla känslor, tankar och emotioner föregås av kroppsförnimmelser. Långt innan vi får det där raseriutbrottet, eller känner oss alldeles jätteledsna, så har det skett små subtila förändringar i vår kropp. Så subtila att de de bara kan registreras om vi iakttar vår kropp väldigt väldigt noga.
Det är väldigt svårt att iaktta en abstrakt känsla, men mycket lättare att iaktta vad som sker i kroppen. Därför, när jag känner ilska, kan jag iaktta mina kroppsförnimmelser och min andning, och jag kan objektivt observera det jag möter. Det är mycket lättare än att objektivt observera min ilska, dels eftersom den är så abstrakt, och dels eftersom när jag observerar ilskan kan jag inte låta bli att observera vad det var som gjorde att jag kände ilska, och så känner jag ju ilska igen när jag börjar tänka på det.

Jag har insett ett misstag jag gjort. När jag började läsa mycket om attraktionslagen förstod jag att det gäller att hitta en bra, positiv känsla, eftersom det genererar bra vibrationer som attraherar trevliga saker till mitt liv. Det är ju logiskt. Men i min iver att hitta denna bra känsla, har jag tryckt ner mina negativa känslor till mitt undermedvetna, tillåt mig att citera en del av en mycket läsvärd text från Sobhana Dhammas hemsida:

”Visa och heliga människor i Indien och på andra platser studerade problemet och fann en lösning: när något oönskat inträffar och man börjar reagera med ilska, rädsla eller någon annan negativ känsla, då bör man så snabbt som möjligt avleda uppmärksamheten mot något annat. Man kan till exempel resa sig upp, och gå och dricka ett glas vatten. På så vis förstärks ilskan inte längre och börjar släppa. Eller börja räkna: ett, två, tre, fyra. Eller upprepa ett ord, en fras, ett mantra, kanske namnet på en gud eller en helig människa som du har stort förtroende för. Genom att göra detta avleder du sinnet, och till viss del blir du fri från den negativa känslan, från ilskan.

Denna lösning fungerade och den fungerar fortfarande. Var och en som gör så lugnar ner sig. Men det är en lösning som bara fungerar på sinnets medvetna plan. Vad man egentligen gör genom att avleda uppmärksamheten är att pressa ner den negativa känslan till det omedvetna, och där fortsätter man att utveckla samma orenheter. På sinnets yta finns ett skikt av frid och harmoni, men på djupet finns en sovande vulkan av borträngda negativa känslor som förr eller senare kommer att explodera i ett kraftigt utbrott.”

Precis denna metod har jag använt, försökt tänka på något annat, göra något roligt, läsa en bok, glömma bort den negativa känslan. Och ja, det fungerar som sagt. Men inte på ett djupare plan. Det är så intressant! Och detta är just vad som är poängen med vipassana: Det är en meditationsform som i första hand är till för att rena sinnet. Många andra meditationsformer fokuserar på att skärpa koncentrationen och närvaron, vilket också är bra. Men om man vill rena sinnet från dessa undertryckta känslor måste man iaktta sina kroppsförnimmelser och sin andning. Då kan man göra sig fri från sina ”inre demoner” och vanemässiga reaktionsmönster.

Det är fantastiskt! Tänka att det finns en teknik som kan hjälpa alla människor att bli fria från lidande! Lidande är något vi skapar genom att reagera med motvilja eller begär på det som inträffar i våra liv, och vi kan bli fria från dessa motviljor och begär! Ja, jag låter nog nyfrälst, och det är just det jag är också. Jag är så tacksam att ha fått lära mig denna teknik. Jag tycker att detta är så underbart, så enkelt.
Bara för att det är enkelt rent idémässigt betyder det inte att det är helt lätt. Det är en utmaning. Var och en måste själv ta sig tid att göra arbetet, ingen annan kan göra det för en, och inga böcker i världen kan ge en den fysiska upplevelsen.

Snälla, snälla, om du funderar på att gå en vipassanakurs, gör det! Vänta inte!


8 kommentarer on “Hur man blir fri från lidande”

  1. singingsimpler skriver:

    Jag blir så sjukt sugen!🙂 måste kolla upp stället närmre…

    Tack för att du delar med dig av dina upplevelser. Verkligen inspirerande.

  2. Lisa skriver:

    Låter fantastiskt! Hur går meditationerna till, använder man sig av mantran eller koncentrerar sig på andingen, eller annan/olika tekniker? Är det möjligt att lära sig utan att gå kursen tror du?
    Tack för en underbar blogg!

    • Hej! Man använder sig inte av mantran eller något annat utanför den egna kroppen. Ja, man fokuserar dels på andningen, dels på kroppsförnimmelserna. Men jag skulle verkligen inte rekommendera att försöka lära sig på egen hand. Det handlar inte bara om att fokusera på kroppsförnimmelser, utan också om att kunna bevara sin sinnesjämvikt i förhållande till dem. Detta är ett djupgående arbete som kräver stöd och vägledning av en erfaren lärare! Så se inte mina inlägg som en guide till meditation.
      Jag rekommenderar starkt att gå en tiodagarskurs.
      För att ge lite perspektiv: Under en tiodagarskurs mediterar man ca 10 timmar om dagen. Det blir i allt 100 timmar. Om du skulle meditera en timma om dagen, skulle det ta över tre månader att komma upp i 100 timmar. Det är verkligen en underbar tillgång att kunna få stöd och vägledning under dessa första timmar, det kan inte jämföras med att läsa böcker i ämnet, även om det är bra att läsa böcker också såklart.

      Det kanske låter lite strikt, men det är viktigt att meditera på rätt sätt. Annars kan man få motsatt effekt och till och med skada sig själv.
      Efter en tiodagarskurs har du redskap att meditera själv hemma, och dessutom kan du när du vill kontakta assistentläraren för vägledning.

      Så de tio dagarna är en enorm investering i din egen utveckling!🙂

      Du kan läsa mer på http://www.sobhana.dhamma.org/index.php?id=693&L=6&id=sobhana_.html

  3. Anne-Sofi Ekholm skriver:

    Har en rent praktisk fråga. Sover man i eget rum i vanlig säng? Undrar också över maten, ser ut att vara lunch tidigt och sen bara te, fick ni inte något att äta på hela eftermiddag/kvällen?
    Får man i så fall ta med sig frukt eller något annat lätt att äta?

    • Man sover i vanlig säng, jag sov i våningssäng och delade rum med två andra.
      Det är väldigt enkelt att dela rum eftersom man inte pratar med varandra, man är liksom inne i sin egen lilla värld. Jag tyckte snarare det var tryggt och skönt att dela rum faktiskt, fastän jag först tänkte att jag hellre velat ha ett eget rum.

      Enligt buddistisk tradition äter man ingenting efter kl 12. Men om man sitter en kurs för första gången får man ett par frukter och te kl 17. Detta är faktiskt inte alls så farligt som det låter. Hemma är jag typen som ”måste” ha mat var fjärde timma, men även jag klarade detta galant, det var inga problem alls.

      Man får inte ta med sig något att äta, men om man pga sjukdom eller graviditet eller så måste äta mer, så kan man få ett mål mat istället för frukten kl 17.

      Människan är ett anpassningsbart djur🙂

      Hoppas det var svar på dina frågor!

      • Anne-Sofi Ekholm skriver:

        Tack så mycket! Har ställt mig på kölista till kurs i juli. Dela rum är ok så länge ingen snarkar🙂 Däremot så låter så lite mat vääldigt tufft. Jag äter mest enligt rawfood princip och är ganska tunn (inget reservfett att ta av). Frågan är hur jag klarar det utan att svimma, hmmm. För övrigt hoppas jag att jag är frisk men har ätit medicin för misstänkt stroke/Tia vilket jag också uppgett i ansökan. Tycker fortfarande att det skulle vara fantastiskt att vara med men det måste ju fungera i praktiken också. Ha en fin kväll!

      • Åh, vad roligt att höra!!
        Jag tror att det kommer gå bra med maten. Jag tyckte att de som var kontaktpersoner var väldigt hjälpsamma och bemötte folks individuella behov på ett fint sätt. Till exempel var en av de jag delade rum med gravid, och hon fick extra mat och stöd. Fast man måste ju såklart vara beredd att gå en bit utanför sin comfort zone, men ja, som sagt, de verkar vara måna om att alla har det bra. Ha en fin kväll du med, och lycka till med mediterandet!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s