Till Dragana

Nu är det dag fyra på kursen. En speciell dag. I dag kommer du att lära dig vipassana.

Jag hoppas att allt gick bra. Att det gick bra att vänta på taxibussen på Rasta i ett par timmar. Precis som jag gjorde innan min första kurs. Gud, vad jag var nervös. Och vad konstigt det var att komma tillbaka dit efteråt, när allt och jag var så totalt annorlunda.

Åh, den känslan innan kursen har börjat. Som att stå inför ett stup man redan beslutat sig att kasta sig utför, men utan att ha någon aning om vad det kommer innebära. Förväntan och rädsla. Undrar vad du gjorde de där timmarna innan kvällsmaten. Kanske kollade in promenadsträckan (jag vet, den är kort. Det blir många varv.) Kanske var Diana där. Kanske pratade ni. Hon är bra.

Hoppas du tycker att det är fint på centret. Nu är det nog vackra färger på löven. Hoppas du kan sova.

Visst är maten god? Och visst är det skönt att vara tyst? Visst är det helt okej att bara äta lite frukt på kvällen?

Nu har du gjort anapana, observerat din andning, i tre dagar. Trettio timmar! Bra jobbat! I dag är det dags för nästa steg.

Kanske räknar du dagarna. Kanske längtar du efter någon.

Jag har tänkt på dig i min metta ska du veta. Jag är så innerligt glad att du är min vän. Från vår lägenhet i Umeå, baka limekaka, röka cigaretter och prata kärleksproblem på balkongen och frysa röven av sig, gå arm i arm till skolan… dansa…. till nu. Här. Vi pratar om energi och universum och hur man blir hel på riktigt. I sig själv. Hur du hjälpte mig i somras. När du sa ”Du tar dig igenom det här. Och då kommer du att känna dig odödlig. Odödlig.”

Och nu är du på ”tystläger”.

Jag undrar så. Hur mår du, vad tänker du, vad känner du. Kan du koncentrera dig, vandrar sinnet iväg och vart vandrar det. Såg du fullmånen i natt. Soluppgångarna när du går på grusgången med meditationsstela ben. Ser du vindkraftverken långt borta, fälten, himlen.

Det kommer att gå bra. Jag vet det. Och jag vet att det kan vara hårt. Om det är det skulle jag vilja stötta dig, lyfta dig, bära dig. Men det går ju inte eftersom var och en måste bära sig själv. Det vet jag att du kommer göra. Det har du alltid gjort.

Sen kan vi meditera tillsammans. När jag kommer.

Här får du en låt som jag lyssnar på nu.


2 kommentarer on “Till Dragana”

  1. bydraganababic skriver:

    Tack för allt min fina vän!! Du skriver så fint, jag är lika rörd idag som av dikten jag fick när jag fyllde 19🙂 När du kommer hem fyller jag 28 och då ska vi äta tårta❤ Älskar dig så otroligt mycket! puss puss

  2. Det är jag som tackar! För att du är min vän🙂
    Haha, det var en rolig dikt. Kanske borde börja rimma här på bloggen🙂
    Åh, ja, klart vi ska! Älskar tårta! Och dig!!🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s