Begär

Varje dröm jag uppfyller, varje begär jag stillar…
Tar mig till insikten att det inte var det jag letade efter, inte det som kunde göra mig lycklig.

Inte Geishachoklad.
Inte en pizza i Mjölby.
Inte drömmen om att vara dansare.
Inte drömmen om Sverige, ett vanligt liv, gå och handla vanliga saker på Ica en grå söndag i februari.

Jag får allt jag har begär till, jag får allt jag vill ha. Och inget av det tillfredställer mig.
Inget av det får mig att känna frid.

Begär till förälskelse, och sen begär till att vara fri från förälskelsen.
Inget av dem leder till frid.

Begär är alltid begär. Begärets olika objekt är bara ”symptom”. Själva roten till begäret är fasthållandet vid själva begäret. Begär till begäret.

Det finns bara en väg ut ur det. Att sluta reagera på begäret.

 

 

 

Jag försökte förklara detta för en bassist jag jobbar med, över en kopp te på ett fik i Prenzlauerberg. Jag sa till honom att jag så länge drömt om att jobba som dansare, och när jag väl börjat göra det drömde jag om mer jobb, bättre jobb och mer erkännande. När jag flyttat till Berlin började jag drömma om att bli etablerad på riktigt där.

Och i höstas insåg jag att nu, nu har jag faktiskt fått precis det jag drömde om. Precis de slags jobben, med precis de människor jag vill jobba med. Och ändå… var jag inte lycklig. Jag som trodde att bara jag fick det jag drömde om, fick dansa på det sätt jag ville, skulle jag bli lycklig. Men det är ju inte det som gör mig lycklig.
Min vän, bassisten, tystnade och tittade fundersamt på mig. ”Men vad är det då som kan göra dig lycklig?” frågade han.

Och nu förstår jag varför så många konstnärer är så olyckliga trots att de lever ut son dröm och uttrycker sig kreativt. För att man tror att arbetet kan göra en lycklig. Och kanske kan man finna frid i kreativt utövande, men så länge det är uppblandat med begär kommer det aldrig att gå. Och när man jobbar proffessionellt blir det väldigt lätt en massa begär, fastklamrande.

Just nu dansar jag en enda dans. Jag tittar på träden. Nej, mer än tittar, jag liksom tar in dem, är med dem. Jag lär mig så mycket. Så mycket om stillhet. Så mycket om att nå från jorden till himlen, att hänga där emellan.
Och så dansar jag det.
Det är det enda jag behöver.


7 kommentarer on “Begär”

  1. Sabina skriver:

    Underbart inlägg. Just den sista delen om att finnas till mellan himmel och jord – och kunna uttrycka det. Din blogg är fantastisk!

  2. […] det. Jag skulle ju skriva om vad som gör mig lycklig också, inte bara om vad som inte gör det. Vad jag förstår är det enda som kan göra mig lycklig att observera verkligheten som den är. […]

  3. imparami skriver:

    When you get the inside right, the outside will follow:) -The power of now, Eckhart Tolle

    • Ja, om vi skulle fokusera på insidan istället för att försöka förändra det som är utanför oss (som vi egentligen inte har någon makt över) så skulle vi kunna leva ett mycket mer harmoniskt liv🙂

  4. Rebecka Jörtsö skriver:

    HEY bäst blogg du har! Och ett så superduperbra inlägg om begär du skrivit. Jag själv funderar väldigt mycket över begär, konsumtion och längtan efter det där andra som är så svårt att fånga. Du beskriver det så bra och fint, skulle jag kunna få länka ditt inlägg via min blogg? Har just snappat upp min blogg igen och vill fylla den med reflektioner och inspiration kring allt det där som är viktigt, och fint!
    Mvh Rebecka Jörtsö


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s