Sams

Jag har varit så arg. Jag tror jag har varit arg sedan jag var tretton. Mina föräldrar skilde sig och jag tyckte att det var så orättvist. Så orättvist att jag skulle behöva ta del av svek, lögner och skitsnack.

Det tar väldigt mycket energi att vara arg. Väldigt mycket. En arg människa kan inte vara en lycklig människa. Jag har varit arg på min mamma. Jag har varit arg på min pappa. Jag har varit arg på pappas ”nya” kärlek (som inte är så ny längre då de levt tillsammans i 16 år).

Jag har burit den där arga, ledsna, sårade trettonåringen inom mig så länge. Alldeles för länge. Det är dags att sluta fred. Det är dags att bli sams. Och jag tror att det är nu det händer.

Det känns…. det känns som lätthet. Så lätt att jag skulle kunna lyfta ett par centimeter och bara snudda vid marken när jag går.

Jag ser dem med Klara, hur mycket de älskar henne och att de vill ge henne det finaste de har.

Jag ser hur mycket de bryr sig om och stöttar mig nu mitt i allt som känns svårt.

Jag kan se att de verkligen, verkligen gör sitt bästa, och att de faktiskt alltid har gjort det.

Precis som jag. Men det är inte alltid lätt att vara snäll när man är arg och ledsen inuti.

När man dör (jo, vi ska alla dö, du med o jag med), då kommer det inte spela någon roll vem som hade rätt och vem som hade fel. Det kommer inte spela någon roll vem som gjorde si och vem som sa så.

Det som spelar roll, det enda som spelar roll är vad man gjorde för att leva ett bra liv. Bra för en själv och bra för andra. Vad man gjort för att vara sams, med sig själv och andra. Om man har kunnat se och förlåta andra människors misstag. Om man kunnat se och förlåta sina egna misstag.

Jag blir stärkt av att tänka på döden på det sättet. Meditationsläraren Goenka säger att vi måste lära oss konsten att dö. Att dö med ett rent sinne, med kärlek, frid och sinnesjämvikt. Och för att lära sig konsten att dö måste man lära sig konsten att leva. Det går inte att leva ett liv genomsyrat av fientlighet och illvilja och förvänta sig att dö i harmoni. Nej, vi måste börja nu. Det är inte alltid lätt. Man kanske tycker att man blivit orättvist behandlad och att ingen stått på ens sida. Men har du själv stått på din sida? Eller har du motarbetat dig själv genom att fastna i gammalt groll?

Det finns verkligen inget att förlora. Jag tror att 2015 blir året då vi sluter fred. Med oss själva och andra. Med våra föräldrar. Det kanske är det svåraste för många. Men tänk att de har gett dig det enda du egentligen har: ditt liv.

Mamma och pappa. Jag vet att ni verkligen har gjort ert bästa. Hela tiden. Nu är jag själv mamma. Jag kommer att göra misstag. Klara kommer ifrågasätta mina val. Det är oundvikligt. Men då vill jag banne mig kunna visa henne, genom mina egna handlingar, att förlåtelse är den rätta och enda vägen. Inte för min skull, men för hennes egen. För att hon ska få leva med frid i sinnet, för det önskar jag henne mest av allt av hela mitt hjärta.


5 kommentarer on “Sams”

  1. AnnaCarin skriver:

    Åh fint. Jag förlät mina föräldrar för en himla massa saker när jag själv blev mamma. Det var lite som att poletten trillade ner hur svårt det är att vara förälder.

  2. Karin skriver:

    Så sant att det är viktigt att kunna förlåta sina föräldrar, för sin egen skull. Men vad gör man (jag) när ens föräldrar inte vill förstå mig?
    Jag skulle aldrig kunna säga till min son: ”nej, det där du säger är viktigt för dig det tänker jag inte bry mig om”. Det har mina föräldrar sagt till mig. Hur förlåter jag det?
    Det finns inget intresse från deras sida att förstå mig eftersom de aldrig förstått sig själva. De vet inte hur man gör, de är känslomässiga analfabeter, de är som djur på det viset att de bara reagerar, alltså ingen sinnesjämvikt. De är motsatsen till det jag lärde mig i Ödeshög.
    Jag har själv (med hjälp av kbt-terapeut) tagit mig ur ätstörningar och lärt mig hantera min ångest.
    Jag förstår att det bästa för mig och alla är att förlåta men hur gör jag när sveket fortsätter?
    Jag försöker knäcka den här nöten men inte lyckats än.

    Kram Karin

    • Kom ihåg att du vill förlåta för din egen skull, inte för deras. Du vill förlåta för att du vill leva ett lyckligt liv och inte bära på ilskan längre.

      Det första steget är att veta om att du har en intention att förlåta. Säg högt för dig själv, eller skriv, något i stil med: Jag vill verkligen förlåta mina föräldrar. Jag vet inte hur, men jag vet att det är det jag vill.

      Då har du tydliggjort vad du vill, och samtidigt vänt fokus bort från de negativa känslorna och mot det som kommer att vara lösningen.

      När de negativa känslorna kommer, när det dyker upp ilska: meditera. Sitt med känslan och vet att den kommer att förändras. Det är okej att vara arg.

      Sen behöver du skifta ditt fokus från dem till dig själv. Istället för att irritera dig på att de saknar sinnesjämvikt, fokusera på att utveckla din egen sinnesjämvikt. Till exempel genom att utveckla sinnesjämvikt till de upprörda känslor du har inför dina föräldrar.

      Fokusera på att vara den du vill vara och leva det liv som du vill leva. Du kan inte förändra dem, kanske inte ens hjälpa dem. Men du kan leva ett bra liv.

      Förlåtelsen sker i ditt inre, det är egentligen inget du behöver diskutera eller ta upp med dem.

      Men det kan ta tid. Låt det ta den tiden. När det känns hopplöst, kom ihåg din intention, du vill förlåta, fastän du inte vet riktigt hur.

      Detta betyder inte att du ska låta någon behandla dig illa. Säg ifrån och/eller gå därifrån. Man har alltid rätt att säga vad man känner. Men fokusera på vad du känner, inte på vad de gör eller borde göra. Om de inte beter sig på ett sätt som du tycker är vettigt, avlägsna dig. Man behöver inte ”härda ut”. Säg din mening och vet att du väljer vilka människor du vill ha i ditt liv.

      Önskar dig kraft, mod och styrka.
      Kram!!

  3. John skriver:

    Vi valde alla våra föräldrar utav en anledning. Det får man ta tillvara på och se vad det budskapet ger..Likaså som våra barn väljer oss….Tänkvärt:-).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s