Att göra inget

thumbnail.asp

Jag läser den här fantastiska boken just nu.
Den är en samling av olika texter som handlar om hur man som vipassanameditatör möter döden.

I ett avsnitt jag fastnat för skriver en man om hur han förut gjorde allt men åstadkom inget. Och hur han lärt sig att göra inget och låta allt som sker ske.

Jag har funderat mycket på det här med självhjälpslitteratur. Jag har själv slukat många så kallade självhjälpsböcker, särskilt de som handlar om attraktionslagen.

Men när det kommer till kritan verkar det som att hjälpen de ger är väldigt begränsad. Visst, det kan vara bra att ta tag i sitt liv, börja tänka mer positivt och så vidare.
Men… på sätt och vis kanske hela poängen är att inte ta tag så mycket i saker och ting, och inte tänka så mycket… För hur man än vänder och vrider på det så handlar det trots allt om att observera och acceptera. Inte om att vända, vrida och förändra.

När livet visat sig från sin tuffaste sida har jag ofta försökt vrida och vända ut och in på allting, slagit knut på mig själv för att tänka rätt, göra rätt, vara rätt……..så att livet ska vara lätt igen så att jag kan bli glad igen.

Men det är ju inte riktigt så det funkar. Man kan inte manipulera, styra och kontrollera livet. Det leder till stor olycka och frustration. Man stångar sig blodig, men saker och ting kanske ändå inte blir som man vill. En del saker blir det. Men andra inte.

I de riktigt svåra situationerna finns det en enda sak som verkligen har hjälpt mig. Att sätta mig ner, observera verkligheten, inte reagera. Det har sedan gett mig klarheten att fatta svåra beslut och styrkan att vara handlingskraftig.

Man kan inte se verkligheten som den är samtidigt som man försöker förändra den. Det är två helt olika tillstånd.

En verklighet som man hela tiden försöker ändra på kommer man troligtvis att känna sig väldigt fäst vid. Man blir bunden och identifierar sig med det man försöker skapa. Man blir ledsen när man förlorar något man har, och man blir ledsen när man inte får det man önskar sig. På buddhist-språk kallas det för begär, och begär är roten till allt lidande.

Jag har varit ute och vacklat en tid. Försökt kontrollera livet. Men nu vet jag med ännu mer säkerhet att det inte är vägen.

Vägen går genom tystnad och stillhet, inte genom mer dramatik.

Låta det vara.
Bara så.

Väldigt enkelt, och väldigt svårt.


One Comment on “Att göra inget”

  1. Abbé skriver:

    T A C K


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s